mandaasfoto

Jag är inte den människan som ber andra läsa min blogg, alltså tvingar dom. Den enda sidan jag länkar min blogg är DV, men jag tvingar INGEN att läsa min blogg! Blir förbannad när någon skriver till mig - varför läser inte du min blogg?. Kanske för att jag inte tycker den är bra? Jag läser alla mina kompisars bloggar, för jag vill, jag tycker det är kul så om någon kompis har så kikar jag alltid in då & då! 

Men jag tycker inte man ska tvinga någon att läsa en blogg, gillar man den så gör man. Gör man inte det så gör man inte, det är bara att acceptera! 

Jag har aldrig varit varken för eller emot galopp, utan något där mittemellan. Men nu har man ju hört lite, och jag har faktiskt börjat bli lite intresserad. Alla säger att dom bara slår och slår hästarna, dom knuffar och rider urkasst. Men så är det verkligen inte! Inom galopp är reglerna stränga och det är inte alls som det står ovan. 

Man får max använda spöt 3 gånger, annars blir det böter. Knuffar man blir det böter. Resten får dom inte slå hästarna, utan dom viftar bara. Hästarna är så adrenalinpumpade så dom känner inte lika väl som vanligt. Det är som med oss människor, vi känner det mycket mer om vi är avslappnade, när vi spänner gör det inte lika ont. Det är samma med hästar!

Inte för att jag är med att  slå hästar, men jag ville bara säga att det är inte lika farligt som alla tror. Stränga regler! 

 

Tycker ni att jag ska utvärdera ridpassen nogare, känns som jag bara skriver om det bästa om varje ridpass. Vill ni att jag ska utvärdera, skriva mer alltså om det dåliga, det bra, vad jag och hästen måste träna på, hur jag red och hur jag tyckte det gick?

Det beror på om ni vill det? Känns som om ni inte vill så kommer ni ändå inte läsa och då känns det onödigt att lägga ner den tiden på att skriva det. Det tar ju ändå nästan 10 min och skriva inlägg om ridpassen nu, tänk sen då kommer det ta längre tid. Men jag gör det om NI VILL!

Kommentera hur jag ska skriva isåfall, om jag ska försöka få mer bilder till varje ridpass eller om jag ska skriva lite text och mycket bilder, eller mycket text och mycket bilder?

Säg gärna till, det skulle göra mig glad! ♥

Jag har alltid varit noga och försöka ha rätt bätt på hästar jag rider. Jag vill helst hålla mig till tredelat, för det gillar jag personligen bäst. 

På det sättet var Gallant ganska svår, han var olika. I dressyren funkade han bäst på rakt, det var hans bett. Men i skogen fungerade det verkligen inte alls. Där fick jag ha hackamore om jag red lugnt eller pelhalm, hade ganska långa stänger eftersom han var så otroligt starkt. Såklart varierade jag med tredelat också, men pelhalm red jag mest på i skogen. Då kunde jag rida honom i form och jag hade 110% kontroll hela tiden, eftersom jag inte är stor så behövde jag det på honom. I hoppningen hade jag tredelat, pessoa eller pelhalm. På vintern fick jag ha pessoa eftersom då var innesäsongen och Gallant var alltid så otroligt pigg på vintern. På hösten och våren räkte det med tredelat, då var han inte lika pigg så då vart det lagom. När utomhussässongen började fick jag ha pelhalm eftersom han älskade att hoppa ute på den stora ridbanan, eftersom jag fortfarande var liten så klarade jag inte honom. Så det gick jättebra med pelhalm!

Det var verkligen ett stort problem med bett innan jag kom på när och vilka sässonger man skulle ha dom betten. Men tillslut kom jag på det! ;)

 

Bamba går på tvådelat eggbett och waterfood-bett. Jag tycker hon går bra på tvådelade i dressyren, men i hoppningen är hon stark som en oxe och i skogen också för den delen. Så vi funderar på att sätta på henne ett pelhalm, för ibland är hon helt okontrollerbar. 

 

Men jag tycker personligen att man ska försöka hålla sig på tränsbett så länge det går, men för mig och Gallant gick det inte. Sedan tycker jag också att man ska rida in hästarna med tränsbett eller hackamore för att vara så snälla mot deras munnar som man kan. Man ska ändå inte vara rädd för att betsla upp lite, men tänk igenom det lite då man inte bara byter för att. 

 

Mina åsikter:

Tvådelat : Detta är väll det bett som jag minst gillar av tränsbetten, men jag har inget emot det. Det är bra på dom hästarna som trivs på det, fortsätt ha det då!

 

Rakt: Gillar detta bettet mycket. Det är snällt mot hästens mun, Gallant verkligen älskade det och tog det jättebra, vi kom så långt i dressyren på det bettet!

 

Tredelat: Helt klart mitt favortitbett, snällt mot hästens mun.

 

Hackamore: Tycker det är bra om man har en häst som inte trivs på bett. Inte allt för starkt, men man kan inte rida som vanligt med det!

 

Pelhalm: Gillar detta bettet också om man rider med så mjuk hand man kan. Ett tips är att prova baby-pelhalm innan man går till det andra, alla hästar reagerar olika så prova så det inte blir förstarkt!

 

Pessoa: Inte favoriten, men trivs hästen på det så gör den. Det har gått så otroligt mycket skitsnack om detta bettet. Jag tror hästen säger till om den inte trivs på det, Gallant trivdes jättebra!

 

Tredelat.

Hackamore

Pessoa

2-delat

 

Igår hade vi en disskution hemma, varför man ska matcha på hästryggen. Dom här hemma tyckte inte att man ska matcha eftersom det ''bara är hästar'', slitjobb och därför ska man inte vara finklädd. Dom fattade inte alls varför jag vill ha ett par chaps, stövlar som stövlar lixom. Där kan jag säga att jag och min familj har helt delade åsikter! 

'

Jag har alltid en liten baktanke om hur jag ska matcha och vad både jag och hästen ska ha på mig. Jag gillar inte att vara ful i stallet, även om jag lyckas med det eller inte. Jag bara älskar min stora fleece som jag har i stallet - sjukligt ful, men ruskigt skön. 

Det finns ju alltid dagar då man tänker, äh skitsamma, ska ändå ut i skogen.. 

Jag är verkligen inte överdrivet noga med att matcha, antingen neutrala färger som passar nästan allt. Tex. något ag tycker är hemskt är när man har aldeles förmycket färgstärka kläder och saker på hästen, te. röda ridbyxor och gult / limegrönt schabrak. BLÄ!

Det finns inget värre att övermatcha, det är mest hemskt. Helt okej om man har brunt, svart eller marinblått. Det syns lixom inte så mycket. Men rött är en färg som är lätt att övermatcha med. Röda boots, benskydd, schabrak, luva, pannband, stövlar, hjälm, vantar, stigbyglar och sporrar, när man endast har vita ridbyxor och svart ridväst. Det svider verkligen i ögonen, haha!

 

Det känns som jag inte är som alla andra. Många tjejer i min ålder sminkar sig och har stort intresse för mode och sitt utseende. Det känns som man inte passar in i mängden bara för just jag inte är speciellt intresserad av det.

Jag är inte jättenoga med mitt utseende, jag är inte intresserad av mode. Jag ser verkligen inte bäst ut, men bara för jag inte har intresse för det betyder väll det inte att jag inte passar in? 

Jag har mycket lättare att umgås med hästfolk, det är dom som förstår mig mer. Jag hör ofta att jag borde umgås med andra personer, det gör mig verkligen ledsen. Jag älskar mina vänner, Hanna, Emma, Annie, Jossan, Frida, Amelia, och alla andra kompisar, ni betyder verkligen ♥

Innan, när jag precis hade skaffat blogg så skrev jag väldigt onödiga saker när jag tänker på det idag. Jag skrev saker som jag igentligen inte tyckte och jag skrev saker som jag aldrig skulle få för mig att skriva nu. Innan tänkte jag på ett helt annat vis - jag gjorde verkligen allt för att få läsare. Fast sen kom det ju till en punkt när föräldrarna fick reda på att man hade blogg, då var den helt vips borta ;)... Det var nog för att jag var väldigt blyg när jag var liten (är fortfarande, men har blivit bättre!) och det enda stället jag verkligen kunde skriva vad jag vill var på internet. Såklart tjänade jag några 10 tals läsare men sen var det bara pinsamt, hehe. Nu är det inte alls så längre, inte för att jag vet om mina släktningar läser, men det bryr jag mig inte om faktiskt. Nu står jag för det jag skriver, iallafall från juni och frammåt. 

Förlorar lite läsare på det, men bara jag får skriva! :)

Jag har tänkt på en sak, varför bloggar jag?

Jag tror det är mest bara för att få skriva av mig. Jag är ingen som pratar jättemycket, eller jo ibland. Men jag vill skriva, lägga ut bilder och kanske komma någon stans. Tror inte det gör mig mycket om jag har 10 eller 100 läsare, bara jag får skriva av mig och lägga upp bilder.

Jag tror inte det blir kul om man skriver för man måste. Det är en sak som man gör för att man vill skriva.

En viktig sak är mycket bilder, jag har blivit dålig på det nu det senaste. Men ska bättra mig! Det är inte kul att läsa utan bilder, helst bra bilder. Alltså inte suddiga bilder som visas om och om igen.

Ingen är perfekt, ingen kan allt, ingen är bäst men det verkar som alla tror att alla är mycket snyggare, mycket sötare och mycket snyggare än sig själv. Du är den du är, så som du ser ut, det är meningen att du ska se ut just så. Alla är söta på sitt vis, alla har sina bra samt sina dåliga sidor. Ta vara på dina bra sidor, då kommer alla märka det. Kämpa med dina dåliga sidor och låt inte dom ta över. Man måste se det från det possitiva och inte från det negativa.

Grupptryck, det är så lätt att säga att man inte faller för grupptryck. Men alla gör det på sätt och vis. Visst när du sitter med en stor grupp killar, dom mest populära killarna på skolan, då är du inte helt dig själv. Man vill ju visa sig ''cool'' och rolig då, så är nästan alla och så kommer det att vara. Vänner är också en sån sak när dom inte är sig själva, jag själv har varit med om det och det känns fel. Det blir inte rätt och det är inte kul att vara med då. Jag vill alltid ha den äkta personen, för alla är på sitt vis, på ett bra sätt. Det går inte kalla någon för dumhuve när man inte änns känner den, det är fel. Lär känna personen innan du anklagar den för massa saker!

Sedan jag flög av Atlaz 2'a augusti förra året så har min rädsla bara växt fram mer och mer. Den enda hästen jag verkligen vågade hoppa och ha kul med var Gallant. Vi var som helan och halvan tillsammans, vi klarade allt! Dels har några förstört min förtroende genom att höja upp hinderna till ca. 80-90 cm. Jag var inte redo för det då och jag ville inte säga till eftersom jag har alltid varit den som ger gärnet fullt ut!

Jag tycker det är kul att leka med hästen på små hinder, som sockerbitar och högre, där känner jag mig säker. Jag hoppar inte regelbundet vilket har ledit till att jag inte har kunnat bota den. Men jag ska jobba med massa småhinder med Twice, för både hon och jag behöver träna på det. Vi kan lixom höja efter hand, det är ingen brodska!

Dressyren känner jag är något för mig, visst är det en härlig känsla när hästen verkligen höjer ryggen, arbetar och man fungerar som ett team och det känns som man tillsammans dansar fram? Att känna känslan när allt stämmer, allt man har så länge jobbat med. Att känna den känslan med hästen då man verkligen förstår varandra och man inte vill sluta. Den känslan har jag kännt två gånger i mitt liv och det vill jag känna igen.

Jag vill såklart fortsätta hoppa och känna den glädjen jag kännt innan för just hoppning. Jag känner mig som värsta tönten när jag skriver detta men jag vill bara säga det.

---

Hoppning är en sån sak, antingen gör man det regelbundet, man tävlar osv. eller så gör man det inte alls mycket. Oftast om man inte gör det så är man antingen ointresserad av hoppning eller så vågar man inte. Men, sen kommer dethär. Hur ofta ska man hoppa? Hur högt? Hur mycket? Är hästen i bra kondition? Vad behöver jag träna på? Vad behöver hästen träna på? Jag har aldrig varit jättenoga med detta, eftersom det har varit meningslöst för mig eftersom jag kanske bara kan hoppa 1-2 max 3 ggr i månade om jag har tur.

Hoppning sliter på hästen, så tänk innan du planerar. Hur ofta? Det går inte hoppa hästen 4 dagar i veckan och sen efter 10 veckor märker att hästen har tröttnat, att den har blivit halt eller att den har ont någon stans. Lagom är alltid bäst, jag brukar säga en till två gånger i veckan, en gång med banträning, kanske med lite höjd och en gång med studs, småhinder och bommar, lite teknikövningar osv. Efter ett tag borde du veta vad hästens svaga sida är och vad din svaga sida är  - se till att träna på det!

Om du har häst som håller på att sättas igång, hoppa inte 50 hopp och tro att den ska klara sig, den kommer antagligen sträcka på sig. Börja med att hoppa några småhinder och sen öka efterhand.

Sen detta med att tävla. Många rider alldeles förmycket tävlingar, typ varje vecka. Hästen måste också få vila. Gå inte upp i klasserna försnabbt, det är jättemånga som man ser som rider på MSV:A nivå och knappt klarar av sina ponnys, det är nästan läskigt att bara kolla på. Det känns som det kan hända vad som helst, när som helst.

Checka alltid att gas och broms funkar.