mandaasfoto

Jag saknar att ha egen häst, känna det ansvaret. Dom första månaderna efter Gallant's bortgång så kändes det ändå som ett befriande men nu inser jag mer och mer hur jag saknar det. Känslan att veta att det är stallet varje dag, köpa mat, mocka, rida, checka och allt annat roligt. Ibland har man ju såklart sina dagar då man verkligen inte vill till stallet och bara känner för att sluta med hästar och ibland har man dom helt underbara dagarna när man är i stallet flera timmar och har kul med sin häst och dom andra i stallet! 

Just nu vill jag verkligen ha foderhäst/ egen häst men det går tyvärr inte. Önskar hela tiden att jag kunde få ha det igen. Känna det ansvaret att nu behövs det köpas mat, när ska hovslagaren komma, hur mycket ska den ridas och tävlas. Vill ha en häst jag kan utvecklas på och ha kul med. Jag känner mig ganska klar på ponnysidan på något vis och storhäst är något jag verkligen har ställt in mig på. Jag är 15 år, tre år kvar på ponnysidan. Känns inte lönt att ha egen ponny lixom. 

Men nu är jag på tre helt perfekta ställen. Kan verkligen inte klaga. Jag har tillgång till Bamba vilka dagar jag vill nästan. Det är så skönt, dom accepterar om jag inte kan osv. Det är verkligen en lättnad då vissa blir sura om man inte kan. Även hos Jaffa är det bara fråga när som typ vilket också är riktigt skönt. Sedan det tredje stallet har jag varit i två gånger och jag trivs verkligen!

 

Men nu är det ju det, ska jag börja på ridskola igen eller inte? Jag behöver det verkligen då jag inte tränat på flera veckor. Jag ligger på samma nivå hela tiden. Jag har ju såklart vissa som tjatar på mig, som är väldigt skönt. Det blir att man lägger på sin latsida på ibland och då lägger man på sig ovanor som tar evigheter att få bort. Så det är lixom antingen eller..