mandaasfoto

Ett tag innan och efter Gallant försvann så hade jag verkligen ingen motivitation till hästar alls. Det var inte kul något, varken att rida eller vara med hästar, dels för Gallant inte mådde bra så mådde jag inte heller bra. Sen trivdes jag inte bra i stallet heller. Nu börjar alla bra minnen med Gallant komma, det är inget jobbigt längre. Igår/Idag känndes det som jag tog det stora steget, låta mig gå vidare . Det var jobbigt, men jag har kännt såhär. Vem gjorde jag det för? Mig eller honom? Jo mig. Jag kommer alltid sakna honom, men inte vara lessen att han inte finns. Jag ska istället ta fram dom fina minnena med honom , tänka på allt roligt vi gjorde. Hur mycket jag litade på dig. Skriver det i ett senare inlägg, allt galet vi gjorde tillsammans. <3